Wednesday, June 20, 2018

Resa till USA med två småbarn (Disney World) - del 2 av 3

Vi spenderade nästan tre veckor i USA, och under dessa tre veckor hyrde vi bland annat en bil och åkte på en roadtrip ner till Florida. Bilen vi hyrde var en Dodge Durango och rymde sju personer, tack vare de låga bränslekostnaderna i USA så gjorde det inget att motorn var stor. 
Vi körde alltså ner från Greenville till Orlando (ca 850km), och stannade endast en gång för att äta frukost. Det var motorväg största delen av tiden men det tog ändå 10 timmar innan vi kom fram.
Vi bodde på ett hotell som hette Avanti Palms Resort and Conference Center Orlando. Hotellet var enormt, med en egen butik, en stor pool oh en bar/restaurang. Rummet i sig kändes fräscht och priset var väldigt bra med tanke på läget. Orlando är en stad (som de flest i Florida) som lider av plötsliga regnskurar, från strålande solsken till spöregn och åska, tillbaka till strålande solsken. Detta gjorde att det var väldigt fuktigt, också i hotellrummen. Min man upptäckte att taket i badrummet hade ett hål och att det buktade ganska ordentligt. Vi valde att meddela receptionen och de hade svårt att tro på mig så de skickade över en "engineer" aka alltiallo, han trodde inte sina ögon och ansåg att vi borde byta rum. Efter en del väntetid och arga telefonsamtal, fick vi till sist ett nytt rum men klockan var då så pass mycket att pojkarna skulle i säng.
Vi hade redan bokat biljetter långt på förhand, så efter frukosten den andra dagen åkte vi iväg mot Disney World och Magic Kingdom. Magic Kingdom är bara en av Disney Worlds parker, då finns också Epcot, Disney's Hollywood Studios, Disney's Animal Kingdom, Disney's Typhoon Lagoon och Disney's Blizzard Beach.
Även om man är mentalt förberedd på att det är stort, blir man ändå lätt överraskad om hur stort det är. De hade åtminstone fem körfiler för besökare som körde in till området, parkeringarna hade både egna namn och var numrerade. För att ta sig till entrén, måste man åka ett litet tåg som packades med människor. När man väg kom fram till entrén ställde man sig i kö för att lösa in sina biljetter. Kostnaden för en biljetter för en person 3 år och över låg ungefär på 100€, för barn under tre år är det gratis. När man väl kommit genom porten, ställdes man i kö igen, för till Magic Kingdom anländer man med båt.

Här kan man hyra barnvagnar om man vill, men vi handlade en på Walmart för nästan samma pris som hyran skulle varit för en dag.
Första timmen på Magic Kingdom gick vi bara omkring och tittade på olika saker. Det fanns så mycket att ta in och man var omringad av människor. Maj är egentligen lågsäsong för Disney World, men jag protesterar nog mot det påstående, det kryllade av människor. Det fanns så mycket att se, men också att uppleva. Till min förvåning bestod en stor del av underhållningen av berg- och dalbanor och köerna var långa. Med FASTPASS fick man ta en kortare kö, men priset var ungefär det dubbla. Med en vanlig biljett fick man ställa sig i STAND-BY kön, som kunde ha från 15 minuter till flera timmars väntetid. Men eftersom att barnen var så små, kunde de ändå inte åka i de attraktioner som hade långa köer (tack och lov).


Vi spenderade hela dagen där, 13 timmar i ett sträck. Oliver tog en liten tupplur i vagnen men annars var det fullt ös hela dagen. 
Klockan 22:00 varje kväll skjuter de fyrverkerier från slottet, men om det är oväder finnas en risk att de avbokar showen. Ungefär en halvtimme före, började det åska våldsamt, och sen började det spöregna. Vi visste att Disney World rymmer 400 000 människor, och att alla dessa människor skulle rusa mot samma båt och tåg samtidigt som fyrverkerien slutade. Mot min vilja gav jag med mig när de andra tyckte att vi skulle ta oss mot bilen. Vi sprang i ösregnet och såg hur fyrverkerierna lyste upp himlen bakom oss när klockan slog 22:00. Ännu långt senare när vi körde ut från parkeringen, såg vi fyrverkerierna mellan regndropparna som smattrade mot bilfönstret.
Det var en bra dag och vi somna fort den kvällen.

Wednesday, June 13, 2018

Resa till USA med två småbarn - del 1 av 3

Att resa med två småbarn är kanske inte det lättaste, och eftersom att vi aldrig varit utomlands med våra barn - tog vi i ordentligt och reste hela vägen till USA. 
Vi flög iväg i början på maj (delvis därför har det varit så tyst här på bloggen) men började planera resan redan för ett år sedan. Biljetterna bokade vi i god tid, redan i december ifjol. Men före vi bokade biljetterna, skaffade vi både pass och ESTA åt barnen.
Tidigare har det gått att ha barnen på samma pass som föräldrarna, men i något skede har det ändrat. Pass är trots allt lätt att beställa via nätet, men barn måste visas upp på polisstationen. ESTA går också att ansöka via nätet, men där ska man vara lite försiktig. Eftersom att man kan råka hamna i händerna på en mellanhand, ett företag som kan ansöka om ESTA åt en, och då tar de ut en betydligt större summa i ersättning för det. HÄR kan man ansöka om ESTA direkt och då kostar det 14$, annars kan man hamna att betala upp till 70€/ansökan.

Flygresan i sig var lång, trots det valde vi att resa i ett sträck. Från Vasa till Stockholm, via Chicago till Charlotte och därifrån med bil till Greenville i South Carolina. Om vi höll tidtabellen så skulle resan ta 26 timmar, dvs vi skulle nå Greenville 3 på natten lokaltid (10 finsk tid). Flygtiden oroade mig inte på samma sätt som väntetiden i terminalen, vi hade alltså 6,5h väntetid på Arlanda på vägen dit och 6h väntetid i Chicago på vägen tillbaka. 

För att fördriva väntetiden hade vi packat ner en del leksaker och böcker i handbagaget, pojkarna (2 år respektive 3 år) hade också köpt varsin egen surfplatta med både spel och filmer att se på. Vi valde ändå på förhand att inte släpa med någon barnvagn till USA, huvudsakligen för att jag visste att man kunde låna barnvagnar på Arlanda och för att jag visste att man vid behov kunde köpa en billig resevagn i USA. Men vi hade ändå en typ av transportmedel med oss, Oliver hade nämligen fått en Trunki i födelsedagspresent. Hade hört mycket gott om dessa resväskor, dessvärre upplevde jag nog den på ett helt annat sätt. 
- För det första; formen är lite ojämn vilket gör det lite svårt att utnyttja allt utrymme. 
- För det andra; var den obekväm att sitta på eftersom att handtagen till väskan är just på sittdelen.
- För det tredje; det fanns inget att stöda fötterna på, vilket betyder att pojkarna var tvungna att hålla dem i luften när man skulle dra dem efter sig på väskan.
Slutresulatet var alltså att vi släpade på en väska som var både otymplig och opraktisk, men på tillbakavägen packade vi dock ner den i en av de större väskorna som checkades in. Helt klart bortkastade pengar.
Flygplansmaten är inte direkt någon höjdare men eftersom våra barn är extra kräsna, antog jag att inget skulle duga - därför tog vi med TUC kex, salta pinnar, godis och kex. Pojkarna var ändå så pass extatiska att de inte hade någon apitit, varken för flygplansmaten eller mellanmålet vi hade släpat med oss.

En resa som överskrider 24 timmar är tung för vem som helst, men med tanke på att man är helt beroende av två barns sömnrutiner ledde det till att ingen av oss riktigt fick sova under hela resan. Oliver som är van med att sova 14 timmar/dygn blev lite otröstlig under den långa flygningen (9h) från Arlanda till Chicago, men även han kvickna till lite när vi landade.

Att landa, till och med mellanlanda, i USA är ofta komplicerat och tidskrävande. Vi hade bara 2,5h att byta flyg och då är det ofta bråttom.
Efter att ha varit på resande fot i ungefär 20 timmar landade vi alltså i Chicago. På flyget delade de redan ut immigrationsblanketter (som jag fyllde i omsorgsfullt), men som man inte behövde eftersom att man skulle knappra in alla uppgifter på en dator så fort man stigit av planet. Sen blir man intervjuad av en säkerhetstjänsteman som frågar i princip samma saker som datorn, inklusive foto och fingeravtryck. Detta är lite rörligt med fyra pass, åtta händer och fyra huvuden - men när alla kroppsdelar blivit fotograferade eller skannade så var det dags att hämta allt incheckat bagage. 

När man sprungit genom tullen med allt handbagage, incheckat bagage, ungar och män så ska bagaget checkas in igen. Här fick vi också ut våra boarding pass för sista flygningen. När vi dumpat av bagaget, var det dags för passkontroll/boarding pass kontroll. Efter att ha köat en halvtimme konstaterade säkerhetstjänstemannen att vi hade två boarding pass för Oliver (olika sittplatser dock) men inget för Tobias, han bad oss gå tillbaka och korrigera dem eftersom att namnet på boarding passet måste stämma överens med passet. Nya boarding pass och tillbaka sist i kön, denhär gången klarade vi kontrollen och vi fick gå vidare till säkerhetskontrollen. Enda skillnaden på säkerhetskontroller i USA och i Europa är att man måste ta av sig skorna, men inte om man är barn. När vi äntligen kom till rätt gate, visade det sig att vårt plan var försenat.

United har rätt dåligt rykte i USA, men de gjorde ett gott intryck på mig när planet äntligen anlände till gaten. Eftersom att vi hade småbarn, ingick vi i deras pre-boarding policy. Dvs att vi fick gå in i planet och sätta oss före alla andra, vilket gjorde det betydligt mindre stressigt.
Två timmar senare landade vi i Charlotte, och vid baggage claim stod min bästa vän och hennes sambo och väntade. Det var ett kärt återseende eftersom att vi inte har träffats på fem år.
När bagaget var utcheckat och vi var på väg mot bilen, kände sig Tobias hoppfull om att vi nu äntligen skulle få åka hem. Reaktionen när han såg en Dodge istället för en bmw x5 var hjärtskärande, han bröt ihop och grät för att han insåg att vi var långt ifrån att åka hem.

Efter att ha kört nästan två timmar på en mörk motorväg i regn och åska, anlände vi till Greenville tidigt på tisdagsmorgonen. Hela familjen slocknade vi i samma säng, höga på adrenalin. Här var vi nu, långt borta hemifrån.

Sunday, April 15, 2018

DIY anslagstavla

Länge har denna gamla tavelram ramlat ivägen för mig, varenda gång jag rör mig i garaget (precis som 10 andra halvfärdiga projekt).
Ramen var som sagt väldigt gammal, lite söndrig och väldigt smutsig. 
Med lite målartvätt och vatten blev ramen betydligt renare.
Vit hobbyfärg på sprayflaska, använde jag för att få ramen enfärgad. 
Baksidan är en plåtskiva köpt från Biltema, tillklippt i rätt storlek och målad med tavelfärg.

Sunday, April 8, 2018

Dinosaurustårta och tvåårskalas

Tiden bara rinner iväg och mitt yngsta barn är inte så liten längre, idag fyllde han nämligen två år.
Eftersom att jag har varit på resa denna vecka i indien, och kom hem först igår kväll så blev det ett sparsamt kalas. Men en tårta i kalasets tema lyckades jag få ihop.
Tårtan bestod av ljusta bottnar, fyllda med hallonsylt, chokladfrosting (florsocker, smör, färskost, kakao, kallt kaffe), chokladmoussé, vispad grädde och frysta hallon. Chokladsmör och chockladganache täcktes tårtan med, och dekorerades med godis och dinosuarusar och ben gjorda i sockerpasta. 
Födelsedagsbarnet tyckte dock att ljusen var lite otäcka, för även om han är två, kommer han alltid att vara mammas bebis.

Sunday, April 1, 2018

Citronlakritstårta

Varenda gång jag blir tillfrågad om jag kan göra en tårta, känner jag mig hedrad. Egentligen gör jag inte beställningstårtor för att jag är rädd att mottagen ska bli besviken, men nu gjorde jag det iaf. Kraven för tårtan var följande; Färgen ska vara svart och vitt och eventuellt gult (festen skulle vara under påskhelgen), nånting relaterat till yrket (frisörexamen) och den utexaminerade gillade inte alltför söta tårtor.

Tårtbottnarna är gjorda enligt klassiskt svenskt anslag ur boken "Tårtor" av Jan Hedh. Gjorde dem en vecka på förhand och frös ner dem.

Fyllningen:
3 burkar Lakritskvarg med citronsmak (Valio)
2 dl vispad grädde
6 stänger Hopea toffee (lakrits toffee)
2 gelatinblad (+ en skvätt grädde)
200g färskost
1 burk lemon curd
Smalt hopea toffee i en kastrull, blandade sedan toffeen i färskosten. Blötlade gelatinbladen medan jag kokade upp en skvätt grädde. Smalt gelatinbladen i grädden och sedan ner i hopea toffee - färskostblandningen.
Varvade varje lager i tårtan med ett tunt lager lemon curd, kvarg, hopea toffee-röran och sist vispgrädde. Packade in all tre tårtor i färskfolie och spände springformen runt. Lät stå i kylen över natten med vikter på för att få tårtorna mer kompakta och jämna.

Glasyr:
Smör
Florsocker
Lakritsextrakt (Törsleffs)
Svart pastafärg

Ingredienserna vispas sinsemellan, mängderna beror lite på hur mycket man behöver och jag brukar prova mig fram tills jag får rätt konsistens. Men ungefär 500g smör 1 paket florsocker, 2/3 tsk svart pastafärg och 1.5 tsk lakritsextrakt. Smöret körde jag i en hushållsmaskin för att få det fluffigt innan jag blandade det med de övriga ingredienserna.

Saxarna och blommorna är gjorda i sockerpasta.

Sunday, March 25, 2018

Blåbärspaj

Är väl nog inte riktigt säsong för blåbär just nu, men till paj går det nog lika bra med frysta bär som med färska bär. En smulpaj är nog en av de snabbaste bakverken att göra, om man har ont om tid före man får gäster.

4 dl blåbär
2 msk potatismjöl
1 msk strösocker

Blanda samman ingredienserna och bred ut dem i en smord pajform.

100g smör
2 dl strösocker
2 dl havregryn
2 dl vetemjöl

Blanda samman ingredienserna och smula degen över blåbärnen i pajformen. Grädda 30 min i 200 grader.
Serveras med antingen vaniljsås eller vaniljglass

Sunday, March 18, 2018

Hemgjort gelégodis

Nån annan som provat göra eget gelégodis hemma? Det finns otaliga recept på hur man kan göra det, men de har alla en sak gemensamt - det är superenkelt. 
Till mina gelédinosaurusar använde jag saftkoncentrat, vatten och gelatinpulver. Blandade en skvätt saft (stark) och kokade upp den, hällde i geletinpulver under omrörning - tills blandingen fått en tjockare konsistens (nästan som en rinnig smet).
Hällde i formarna och lät stå några timmar i rumstemperatur.
Vill man göra något kul med ungarna så rekommenderar jag detta, smaken är nog inte något att skryta över men den kan naturligtvis varieras med något annat än saft (Jell-o till exempel).