Friday, April 24, 2015

Lekstugans grund

Äntligen har jag kommit igång. 

I onsdags tog jag ledigt från både jobbet och gymmet för att helt kunna ägna mig åt bygget en dag. Jag körde igång redan klockan åtta på morgonen med att slipa några halvfärdiga projekt (som mest var i vägen). När det var gjort slet jag upp packningen kring bräderna jag tidigare hade beställt och satte igång med grunden till lekstugan.

De grövsta bräderna skulle utgöra ramen för hela grunden. Jag tänkte börja med att såga de längre längderna dvs. tre stycken 320 cm långa. Jag hade totalt sex längder av de grövsta slaget och när jag mätte dem insåg jag till min förfäran att bräderna endast var 300 cm långa.

Jag valde att sätta problemet åt sidan för stunden för att såga ut de andra längderna av de mindre bjälkarna. Då stötte jag på nästa problem, de var placerade längst ner och i mitten av högen med bräder och för att komma åt dem så måste jag flytta på alla andra bräder först. Förtvivlat rev och slet jag bräderna i olika riktningar och när jag stannade upp för att hämta andan upptäckte jag att de hade lovat regn till kvällen och bräderna inte kunde ligga huller om buller på marken. Återigen flyttade jag alla panel-bräder (ca 500 sm) i en prydlig hög vid husets knut och täckte in dem i en presenning.




Jag återgick till mitt första problem med bräderna som var för korta och insåg att enda sättet var att skarva dem. När detta var gjort från båda sidorna på alla tre stycken 320 cm bräder så hade redan halva dagen gått, åt ingenting.



Efter en välförtjänt paus sågade jag ut de sista inre bjälkarna till grunden utan några missöden. Alla delar var nu klara och det var dags att börja montera dem. Jag hade föreställt mig, som så många gånger innan, att det skulle vara lätt att göra ensam. 
Det var det absolut inte. 



Men efter mycket spring fram och tillbaka, kontrollmätas, förborras, markeras, skruvas och spikas fick jag ihop det som skall föreställa sig vara grunden. 
Lättbetongblocken var inte utplacerade på rätt ställe ännu vid detta skede, för att en gran stod i vägen. Dåtid, den gör nämligen inte det längre.


 Dagen efter hade jag verkligen ont i varenda muskel, antagligen på grund av den obekväma arbetsställningen men också på grunda av den låga arbetshöjden.


Fortsättning följer.

No comments:

Post a Comment