Lekstugans väggar och tak

Förra helgen fick lekstugan väggar och tak. Svärföräldrarna var återigen snälla och kom för att hjälpa till med likadan arbetsfördelning som tidigare.

Innan jag berättar om veckans framsteg så ska ja berätta lite närmare om stolparna för farstukvistens tak. Jag nämnde de i förbifarten sist men inte hur de är konstruerade.

Stolparna i sig består alltså av två bräder som är spikade ihop. En av dem är tvärt avsågad och på den vilar en bjälk som går fast i främre väggen på stugan. Den andra bräden är vinklad på samma sätt som de stående bjälkarna för kortsidans element dvs 45 graders vinkel i två nivåer. Den lägre vinkeln tillsammans med den andra bräden och den liggande bjälken bildar en perfekt vrå för farstukvistens takstol.

På torsdagskväll började vi med väggarna och detta för att ge mera stadga åt stugan innan vi klättrade upp på taket. Samtidigt som vi slog panelen för väggarna så slog vi också fast bärbjälkarna för fönstren även om fönstren fortfarande i detta skede förblev omonterade.

Motgångar mötte vi också på, för det första så var takpanelen som vi slagit fast veckan före fel väg så vi blev tvungna att ta loss och vända på dem. Andra problemet var att farstukvistens andra takstol var för nära själv stugan och detta skulle betyda att stugans tak skulle krocka med takstolen när vi kom så pass långt med takpanelen. Vi tog loss takstolen men bestämde oss för att montera den igen först när farstukvistens tak skall spikas.

Den sista panelen på väggarna lämnade vi tills svärfar hade hämtat bordssågen från villan. De hade tagit alltför länge att såga dessa för hand, även om vi också prövade på det vid några tillfällen.

På fredag hade jag varit till Stark och handlat takfilt, enligt instruktionerna behövdes 18 m². Det fanns en del att välja på men laihelabo som man är så valde jag naturligtvis det som var på specialpris och fick alltså rätt mängd för bara 114 euro.

På lördag skulle vi spika taket, jag var övertygad om att vi dessutom skulle hinna få takfilten på plats. Svärfar hade sina tvivel. 
Jag var ivrig att komma igång samtidigt som jag var besatt av klockan, 17.15 började nämligen matchen och den kunde jag inte missa. Ensam började jag på med taket. Vi hade ju redan spikat några bräder så de var bara att fortsätta i samma stil.  Med höjdskräck var det sannerligen ingen fröjd att jonglera med nästan fyra meters långa paneler uppe på en stege, men konstigt nog så vänjer man sig ganska snabbt. Eller så var jag för utmattad för att bry mig. Inom en timme hade jag halva taket klart, var dock så trött i armarna att jag knappt klarade att lyfta dem.

Förstärkning fick jag passligt till att matchen började och efter en brakande seger fortsatte vid med andra sidan av taket. När taket var klart fixade vi lite småsaker som lämnat ogjort tidigare; enstaka bräder/spikar här och var. Till sist täckte vi för taket med en presenning så det skulle hållas torrt tills nästa gång då takfilten åker på.